Ja, alltså jag existerar!

Hej vänner!

Här har det varit dött i femtionio år, men ja jag lever. Och jag tänkte uppdatera er om livet oftare. Livet det går som jag brukar säga (snarare rusar i 400 km i timmen), men det vi ni. Inte alla ni, men nästan alla är nu 20 år. Grattis till alla er! Jag däremot är fortfarande en av minstingarna och just nu känns det som jag är den sista tonåringen i gänget. Det känns dock underbart, det känns som jag får leva ut min ungdom mer än ni någonsin kommer kunna göra (dramatisera och överdriva har hon inte slutat med). Jag är ironisk, men detta faktum har ändå fått mig att tänka. Livet rusar fram, det går fort, så fort att man ibland blir rädd. Men tonårstiden har faktiskt varat i mer än en sekund. Fast Nellie, det känns som vi var 16 igår! Ja, jag vet! Det gör det! Men om ni tänker på era trettonåriga jag förvirrande och vandrandes på ett högstadium så lovar jag att ni inser att min tonårstid har varat länge och att er varade länge. Först ville jag skriva att jag och den där trettonåringen inte är samma person fast det är vi nog, hon har bara utvecklats samtidigt som några egenskaper och ståndpunkter består. Trettonåringen visste inte riktigt sitt eget värde tyvärr och hon insåg inte heller att det hon behövde för att klara den resa som livet är redan fanns inom henne, hon visste inte att hon kunde ta fram det och lära sig att använda det för att framgångsrikt ta sig fram med hjälp utav det som fanns inom henne. Dessutom vet jag (oftast) vad mitt eget värde är i dag. Jag förstår vad ingen (och därmed heller inte jag) bör utsättas för. Jag vet vilka människor som är viktiga att ha runt om sig (er bland annat) och vilka som inte är det. Jag vet vad jag kan och jag vet att jag kan lära mig. Men jag har kvar mycket av henne också och jag har mycket att tacka henne för. Tack vare henne kan jag mycket om allt för hon var jäkla ambitiös, dessutom lärde hon mig att vara ambitiös. Men sammanfattningsvis alltså: 1) livet rusar fram 2) vi har varit tonåringar länge om vi sätter det i perspektiv 3) kanske är jag redo att bli en tjugo någonting om lite över en månad MEN bara kanske!

Med kärlek,

Nellie som lovar att uppdatera om HELA ÅRET alla månader i ett inlägg innan årets slut, jag är här för att stanna

Continue Reading

Dagarna i livet

Hej vänner!

Ni får inte veta vad som händer mig bara mina tankegångar nu för tiden. Därför kommer ett nytt tema som heter dagarna i livet där jag beskriver mina dagar.

I dag har jag varit i skolan hela dagen eftersom vi har sysslat med redovisningar dagen lång. Jag var i första omgången och först ut (alltså först först först). Men det gick bra och var en rolig och inspirerande tid. Vädret var toppen därför passade jag och R på att efter skolan gå ner till sjön och jag drack läsk med citron (citron är min nya kärlek i livet som jag tycks ha svårt att kunna leva utan). Typical svensk att vid först vårsolstimme springa till en uteservering och slå sig ner men det gjorde vi alltså. Därefter var det träning med Ebba på schemat. Det var ett roligt och bra pass där vi tränade genom de stora muskelgrupperna i kroppen. MEN, men men men efteråt kände jag mig inte helt nöjd. Vet inte var den ”inte nöjd” känsla kommer ifrån då den saknar anledning att befinna sig i mitt liv.

Efter en träningsvecka med två spinningpass och två helkropps styrkepass ser jag fram emot yoga i morgon.

Med kärlek,

Nellie som vill visar er dagarna i livet och inte bara tankarna om livet

Continue Reading

Gahhh för livet

Hej vänner!

Detta år går till historien som året då jag var mitt mest sentimentaliska jag. Ikväll har jag likt många andra kvällar detta år sköljts över av känslor av lycka, tacksamhet, stolthet, förtvivlan och vemod. Hela studenttiden var en tid av vemod och kanske mognad och jag har sedan dess slut inte reflekterat över det särskilt mycket. Men nu återigen så känner jag känslan av att blodet forsar fram under min hud, liksom springer, hela kroppen vibrerar inte i förväntan som förr utan i eftertanken på det som har hänt. Allt det som vi lämnar bakom oss när nästa år börjar. Det känns skönt ändå. Allting är så långt borta. Jag satte mig framför pianot och spelade några av de jullåtar som jag hade i pianoläxa förra året. Noterna satt som inpräntande i fingrarna, som att kroppen kom ihåg att jag spelat dessa låtar förr. Då mindes jag mitt lilla pianorum på musikskolan, alla långa trappor upp dit, den väldigt upplysta lilla lokalen där jag befann mig varje måndag i ett år. Tillsammans med världens ärligaste fröken som sa exakt de ord hon tänkte på. Minns jag henne och lektionerna i saknad? Nej det tror jag inte. Jag är tacksam för idag upptäckte jag att när stressen har lagt sig så kan jag spela mycket bättre än vad jag trodde. Och att befinna mig där känns väldigt avlägset. Det känns som att det är någon annans tur att befinna sig där nu och det känns bra. Tänk vilken värld vi lever i, en värld där någon har uppfunnit olika instrument som går att spela med ett notsystem som någon uppfunnit. Jag har fått möjlighet att lära mig pianots språk tack vare att vi lever i en tid och i ett samhälle där människor anser att det är något som alla ska få möjligheten att göra och därför inrättat musikskolor. Sånt här tänker jag på. Det är inte normalt.

 

Med kärlek,

Den onormalt sentimentala Nellie som ska spela piano mer eftersom det är oerhört härligt

Continue Reading

September 2016

Hej vänner! Bättre sent än aldrig kommer historien om september 2016.

IMG_0397

Rasmus, Robert och company hade kräftskiva. Detta uppskattades enormt från min sida eftersom kräftor har kommit och bli något jag älskar. Jag kan faktiskt säga att jag som nästan vuxen är glad att man ibland prövar nya maträtter som man inte är van vid, för livet utan kräftor vad vore det. September bjöd också på fint väder. Super soliga och varma dagar är nu ett minne blott.

IMG_0398

Det soliga vädret bjöd på campus lunch utomhus!! Det kan jag tala om att vi inte gör nu, äter ute alltså 😉 . Jag klippte håret kort. Vi fikade ute dock var det sista utefikan pga började bli kallt. Jag åkte in på sjukhus pga allergisk chock. Varför är ännu oklart men de tror för tillfället att jag inte kan äta vete sex timmar innan träning och jag är utrustad med adrenalinspruta och medicin och det ska förhoppningsvis inte hända  igen.

IMG_0399

Emma och jag yogade och Emma var så färgglad att jag blev lycklig och nästan grät en skvätt. Wilma fyller år i oktober men firade sista september in i första oktober. Det var en väldigt mysig och trevlig stund. Grattis till Wilma på nittonårsdagen!<3

Med kärlek,

Nellie

Continue Reading

Augusti 2016

Hej vänner! Det är sen några dagar tillbaka september vilket givetvis signalerar att augusti är förbi. Vi gick inte tillbaka till skolan i augusti (gamla skolan menar jag vänner) och det känns faktiskt inte sorgligt eller vemodigt. Jag tror att tiden för vemod är (för tillfället) förbi. Jag har börjat universitet vilket betyder massa förändringar. Andra dagen på skolan sa min lärare att vi kommer förändras av att gå en utbildning som denna. Hon sa att att vi kommer förändras som människor och så på livet annorlunda. Vi får se vänner jag är inte där än.

Tillbaka till augusti,

IMG_0317

För människor boende i vår lilla stad så betyder mitten/ slutet av augusti folkfest. Under denna var jag känslomässigt instabil. Inte en toppen helg alltså. En toppen dag var dock när jag Ebbs och Wilmis helgen innan nollningen började träffades för att äta världens godaste pasta pesto och samtala om livet. Jätte jätte mycket kärlek till er tjejer. Efter det drog nollningen igång och vänner, vänner VÄNNER!! Ni måste plugga innan ni har blivit för gamla för att gå på nollningen. När blir man det? Tja aldrig, en som nollades var 66 så japp. Men plugga någon gång i livet för ni vill uppleva det. Mitt hjärta tillhör förevigt Mexico. Sån gemenskap och glädje som det råder i lilla nollebubblan har jag tidigare inte upplevt. Så även om det är en ny klass och du är själv (jag var), gör det!!!

IMG_0318

Sista dagen på nolleveckan så var det sorglig avslutning dock skulle inga i mexico ut så jag följde med Ebba och hennes teknolog vänner. Det var trevligt och kaosartat (som vanligt). Jag valde den dagen att gå med i en väldigt blå nation. Gissa vilken?!

Sen började skolan. Det är trevligt men extremt extremt mycket. Det får jag berätta mer om en annan dag.

Med kärlek,

Nellie som ska återgå till att plugga 24h om dygnet som hon gör nu för tiden

Continue Reading

Juli 2016

Hej vänner!

Här kommer en sen uppdatering om hur livet i juli 2016 spenderades.

IMG_0255

Vännerna och jag var på grace och livet var toppen. Jag badade (en av de ytterst få gångerna den här sommaren). Rasmus tillverkade en himla god macka och jag och Ebba och Emma gick ut för att dricka vin och kom hem 03.30.

IMG_0256

Vi var i Skåne och badade, väldigt kallt i vattnet men annars super! Vi var på teater ännu en succé. Jag och Rasmus var i Köpenhamn vilket var ytterst mysigt och trevligt.

IMG_0257

På den vänstra bilden kan ni tro att jag var på festival, så är inte fallet. Det regande på teatern en skvätt. På den högra bilden var jag faktiskt på festival!! Det var otroligt trevligt och mysigt men otroligt snuskigt. Framför allt hade jag saknat de två tjejerna på bilden så det var över allt annat roligt att få träffa dem <3.

I övrigt så har sommaren bestått av sjukdom, då jag nu äter min andra pencelinkur. Dessutom en massa jobb vilket dels har varit roligt och dels sorgligt då det visat sig att mitt jobb kan få det att kännas ända in i själen.

Med kärlek,

Nellie

Continue Reading

Livet som det är nu

Hej vänner!

Livet som det är nu innebär ganska mycket jobb, att träffa vänner (så gott det går pga alla jobbar olika) och faktiskt rätt mycket löpning och promenader.

Lite bilder för att sammanfatta:

IMG_0058

Några av vännerna och jag åt på den väldigt mysiga restaurangen Umami Monkey. Jag åt en halloumniburgare vilken verkligen är att rekommendera. Vi hade inte träffats på länge och hade livets liv att prata om.

IMG_0055

Jag blev tipsad av en sann vän att det var tio kronor styck för milka på citygross. Det tog inte lång tid förrän jag var där. Milka = kärlek, kärlek som uppstod i Berlin. Berlin = kärlek och minnen <3.

IMG_0081

Jag och vännerna var på grace. Det var trevligt enligt mig och jag var mindre kaosig för första gången på länge.

IMG_0112

IMG_0124

Jag, Ebba och Emma skulle träffas för att dricka vin och jag tänkte att jag skulle åka hem 00.00. Jag kom hem 03.30, de bästa kvällarna är de spontana säger dom, dom har nog rätt. I alla fall var det jätte mysigt och trevligt.

IMG_0167

Jag och Rasmus har varit i Köpenhamn. Jag fick med mig ett fantastiskt läppstift och en byxdress som jag nu mera lever i, hem. Vi åt god mat och träffade livets sötaste servitör.

IMG_0186 IMG_0134

Jag har varit med familjen två omgångar vid havet i Skåne. Kallt i vattnet men rätt underbart ändå.

Med kärlek,

Nellie som tänker återkomma till livet på bloggen mera

 

Continue Reading

Juni 2016

Hej vänner!

Nu är juni 2016 förbi och det har varit en månad som vi minst sagt kommer minnas för all tid framöver. Här kommer en sammanfattning.

IMG_0060

Vi inledde juni med bal. Finns det ett bättre sätt att inviga en månad på? Jag och Wilma och Sofie fick en bal tillsammans vilket vi alltid ville. Hela lovers and friends fick en bal tillsammans. Klassen fick en bal tillsammans. Jag och Rasmus fick två balar tillsammans. Balen var en dag att minans helt klart.

 

IMG_0061

Jag och några tjejer i klassen tog på oss uppdraget att fixa lakanen till flaket. Det var mysigt trots att vi blev ilurade mat som skulle kunna matförgifta oss tre dagar innan studenten och det var dessutom väldigt kallt. Det gjorde inget efter som det gav mig tillfälle att ha på mig min fina outfit på översta högra bilden. Bra outfit och väldigt mysigt men jag hade förstås inte fattat vad som skulle hända om tre dagar. Texter till flaket:

Hej! Är det okej att ta studenten hemifrån? /SP3C 

Studenten… Rätt eller fel??? Så gör vi!!!

sjukanmälan@procivitas.se bakfylla är också en sjukdom.

Nu drar procivitas eliten. (Bra improviserat val av vi som fixade hehe).

Sedan var det dags för skattjakt med ett krångligt tema som jag förkortar för er som djur, tema djur (för att inte krabba till det). Jag var en nyckelpiga, Wilma en säl, Ebba en panda osv osv ni fattar. Väldigt väldigt vackra såklart. En del gjorde galna saker andra mindre galna. Jag simmade över sjön och åt fem äpplen. Vilket var värst? Tro det eller ej att äta fem äpplen på en gång är vidrigt, vidrigt!! Vi kom tvåa. Jag var nöjd med klassens teamwork men tror nog att vi hade förtjänat en första plats.

IMG_0063

Dagen innan vi tog studenten tog först och främst Maja studenten. Då började jag fatta lite att det snart var dags för mig. Jag fällde några tårar för de första klasserna som sprang ut trots att jag inte kände någon som gick där hehe. Sedan sprang Maja ut och hon hade en himla söt skylt, sötaste i livet. Sedan sprang också Sofie, Rasmus och Elise ut men inte i den ordningen. I vilket fall grattis till alla fina vänner som har tagit studenten.

IMG_0064

Sedan var det vår tur. En overklig och lite drömmig dag. Varje gång jag hör låten som klassen innan oss sprang ut till så är jag där igen. Då ryser jag och känner hur hjärtat slår. Det är en dag som jag tror att jag aldrig glömmer.

IMG_0065

Det blev midsommar och jag var i Stockholm. Det var inte direkt party party utan snarare middag/ parmiddag men det var trevligt det med. På midsommardagen var det väldigt fint väder så vi besökte havet och badade och solade. Därefter satt jag och solade på altanen och lyssnade på min bok det gav semester känsla och jag kände mig lycklig. Därefter grillade vi och pratade om rätt djupa saker långt in på natten.

Det är var Juni 2016 i stora och översiktliga drag. Nu börjar livet säger dom. Vi får se hur det blir.

Med kärlek,

Nellie som faktiskt tycker att gymnasiet också var en del av livet, livets liv till och med

Continue Reading

När något inte är som du tror

Ni vet att ibland så tror man att man vet. Man tror att man har en klar bild av hur någonting är. Den bilden är ens sanning och ens verklighet. När den bilden sedan visar sig inte stämma alls, då faller ens vetskap. Ibland så kanske inte det gör något. Du får helt enkelt acceptera att det inte var så. Men i andra fall så kan det rubba en hel värld. Min värld vänner, den är rubbad.

Alla som känner mig vet vad jag vill bli när jag är stor. Jag har velat bli samma sak sedan jag var elva år. Detta yrke har trots att jag ännu inte är utbildad blivit en del av den jag är. En del av min identitet. Det är nästan som om jag redan befinner mig i professionen. Jag får ofta höra hur detta denna yrkesroll passar mig som handen i handsken. Jag får att om du skulle behöva vända dig till någon i denna profession då skulle du välja mig. Jag har fått mitt nuvarande arbete på grund av att jag vill läsa vidare till just det där yrket. Väl på jobbet fick jag se hur de jobbar inom branschen, vilken jag skulle benämna som trevlig men inte särskilt utmanande för mig som person. Jag googlade runt och läste om hur det skulle vara på andra avdelningar. Jag googlade runt och läste om de olika kurserna för programmet. När jag insåg att jag inte skulle trivas med yrket eller utbildningens innehåll drabbades jag av först och främst panik. Sedan slog en identitetskris in. Det är var ju inte bara den person jag skulle bli utan också en stor del av den person jag redan är. Min värld var rubbad. Jag har fått inse att jag saknar att undervisa, jag saknar utmaning av det, jag saknar det sättet jag får möta människor i utbildningssyfte, jag saknar utvecklingen i det hela och framför allt saknar jag att få bedriva utveckling. Det finns därför andra yrkesroller och utbildningar som passar mig bättre än den jag föreställt mig utöva i hela mitt liv. I första hand kommer jag välja en utbildning som inte är den jag alltid har velat studera. Det är en stor mental omställning. Det är ett val som jag kommer behöva förklara, men det är okej. Det är okej att inse att allting var inte som jag hade trott. Nu måste jag bara låta det sjunka in.

Tips:

  • Det är lätt att säga att jag ska bli polis/ läkare/ sjuksköterska utan att veta riktigt vilka arbetsuppgifter du skulle utföra, ta reda på det.
  • Det är även lätt att man vill gå en utbildning för att man vill ha en viss titel och att även ha en vision om vad arbetet som titeln skulle innebära. Något man då glömmer bort är utbildningen. Vilka kurser ska du läsa? Vad innebär dessa? Skulle du trivas?

Med kärlek,

Nellie som inser att allt inte alltid är som hon tror

Continue Reading

Vad har hänt?

Det här har hänt:

now

_MG_9591

196 kopia

IMG_2187

IMG_2192

Dagen då man inte fattade att det hände. Det är nog först nu man har börjat fatta lite att det faktiskt har hänt. Det började med champagnefrukost under vilken vi definitivt inte fattade vad som pågick. Vi hade det mysigt och övade på våra sånger. Dels studentsången men också vår älskade lärarsång som jag, Wilma och några till hade skrivit. Sedan skrev vi hälsningar till våra två kära mentorer i varsin bok till dem som vi skulle ge till dem som en sista gåva. Därefter begav vi oss till skolan där vi hade ett sista tillfälle med mentorerna :'( Vi delade då ut ”klassens”. Jag blev klassens ”svärsmorsdröm” hehe. Vet inte om det alltid är fallet hihi, men jätte jätte stort tack för den fina titeln. Sedan fick lärarna sina fina presenter och vi fick även en liknande ”klassens” av lärarna med egenskaper som alla i klassen hade sammanställt om varje elev. Därefter var det studentfotografering. Efter det var det dags för att gå till kyrkan. Då förstod jag att jag faktiskt var en av dem som stod i vit klänning med studentmössa på längst fram i tåget i år. Det fick mig att vilja skrika och jubla så det gjorde vi hela vägen fram till kyrkan. Väl i kyrkan skulle jag hålla tal. Jag var dock inte nervös. Tills det att jag blev uppkallad för att ta emot ett pris, då satte livets chock in och jag blev lite skakig. Men när jag väl skulle hålla talet gick chocken över och jag var inte längre nervös. Jag kunde se ut över publiken och faktiskt nästan inse att nu är jag en av dem som håller tal i kyrkan eftersom att jag är en av dem som tar studenten i år. Efter kyrkan och lite fotografering efteråt så var tiden inne för studentlunch. Det var god mat och väldigt mysigt. Vi uppträde med vår fina lilla sång. Sedan var det bara att ladda upp inför utspring. Med livets adrenalin i blodet så sprang vi ut till sun is shining and so are you (japp den låten??). Det häftigaste var nästan när klassen innan sprang ut och vi stod precis innanför och väntade på att det skulle bli vår tur. Aldrig har jag nog känt mig så laddad. Det var en blandad känsla som att jag precis skulle gå ut på scenen och framföra mina första repliker samtidigt som det var simtävling och jag stod och laddade upp för att dyka i vattnet och simma mitt lopp. Jag ville klappa igång kroppen för att den skulle var redo att simma och samtidigt hoppa upp och ner för att kunna gå ut på scenen med hög energi i kroppen. Det var magiskt. Efter att vi och resterande klasser sprungit ut sjöng vi alla studentsången och sedan fotograferades vi av familj osv. Väldigt känslosamt, jag och Wilma grät minst sagt mycket efter utspringet. Men det är ju okej och förståligt. Efter tårar, kramar och fotografering åkte vi flak vilket var en rolig tid i livet. (Men livsfarligt att ta sig upp till flaket :O men det överlevde vi med). Sedan åkte Wilma, jag, Maja L och Sofie cabbe hem vilket var kallt men trevligt. Väl hemma var det mysigt, men jag var trött och hann inte prata tillräckligt med alla vilket jag ber alla gäster om ursäkt för!!! Jag åkte sedan hem till Wilma och sedan åkte vi till en sista klassförfest och sedan tog vi oss till grace. Det var roligt men vi var väldigt trötta i livet då.

Tack till skolan och alla lärare för tre fantastiska år på gymnasiet. Tack till alla som kom till min studentmottagning. Tack till alla som hade med sig eller som har skickat en present. Tack till alla mina klasskamrater för tre år tillsammans vilka givetvis har gått upp och ner men som jag upplever slutade bra. Tack till alla vänner som alltid funnits där och peppat. Tack till hela min familj. Tack till lovers and friends för att ni har gjort alla skoldagar så mycket roligare, särskilt när livet har känts grått. Tack för att ni är de ibland galna personer ni är. Tack Wilma C för tretton (!!!) år i skolan tillsammans, tretton år som bästa vänner och tretton år av att vi har träffats i princip varje dag,  du har blivit och kommer vara en stor del av mitt liv.

Nu är gymnasiet över och nya äventyr väntar (vilka jag skriver mer om en annan dag).  Det känns läskigt, spännande och roligt. Trots att vi alltid sagt att vi inte är redo för detta tror jag nog att vi visst är det. Tiden var inne och det var vår tur. Det var en fantastisk och oerhört känslosam dag som nu har hänt och aldrig kommer tillbaka. Denna dagen kommer vi minnas, dagen då vi tog studenten, VI HAR NU TAGIT STUDENTEN, fy fan vad vi är bra!

Med kärlek,

Nellie

Continue Reading
1 2 3 5