Berlin

Hej vänner!

Berlin var en fantastisk resa. Inte för att staden var fanatisk utan för att det var en fantastisk tid med fantastiska vänner och upplevelser. 

I bussen lekte vi lekar, pratade om livet, skrattade och grät. Livet går upp och ner men alla fina vänner återstår. Tack för att ni finns.

Väl framme i Berlin så åkte vi på en rundvandring i stan med livets bästa guide. Hon var rolig och ärlig i alla lägen. Dessutom var hon hjälpsam. Nu hyllar jag henne till livet men vi behöver fler som henne. Särskilt Tyskland där personal ofta tyvärr var rätt otrevlig. Vi var vid Berlin muren och andra sevärdheter. Bland annat Hollicast memorial. Senare i veckan var vi på ett museum och fick se en bunker som aldrig användts i livet och slutligen ett koncentrationsläger. Det sistnämnda var en väldigt sorglig upplevelse.

Det som var bäst med resan var att då umgås med alla fantastiska vänner, att på egen hand med er få se Berlin, shoppa, äta ute och prata i telefon genom hotellets telefonsystem. Bästa ni, vad vore livet utan er? Svar: precis ingenting.




Alla bilder är tagna av fantastiska Wilma.

Med kärlek,

Nellie

Continue Reading

Ett liv jag gav upp

Hej vänner!

Jag har mycket och säga om Berlin och livet jag lever nu. Men precis i stunden började jag tänka på det liv jag levde en gång, det livet jag gav upp. Jag läste ett inlägg en tjej hade delat på Facebook. Det berörde mig här och nu i bussen till tårar. 

Jag var en simmare. Inte den bästa men defenitivt en simmare. Jag älskade vattnet. Jag älskade hur tyst det var under vattnet när jag precis dykt i för att världen sedan skulle omges med ljud när jag bröt vattenytan. Jag älskade tävlingarna. Inte för att tävla mot andra, utan mot mig själv. Den där känslan av att ha förbättrat sig en eller två sekunder finns det inte mycket än i dag som slår. Jag älskade simningen för den gjorde så att jag kunde ignorera precis allt annat. Det var min alldeles egna värld. Simningen är en av mina största kärlekar i livet. Simningen var min första kärlek i livet. Under den perioden då andra blev kära i sin första kärlek, var jag fokuserad i simningen. Det var min kärlek. 

En dag slutade jag trivas, jag tyckte inte om att vara i den del av simhallen där jag tränade. Jag tyckte inte om vattnet på min bana. Jag fick en klump i magen varje dag jag ”tvingade” mig att gå dit. Jag var inte kär längre, jag gjorde slut. Det var något av det värsta jag har gått igenom i mitt liv. Jag har ångrat mig många gånger. Jag saknar det fortfarande ibland. Men det är över nu och jag är simlärare nu. Många av de barnen jag lärde simma deras första tio meter kan i dag simma 200 meter, klarar av att dyka i och är snart med i en tävlinggrupp. De tävlar snart. De är snart simmare. Det är himla underbart. Det tar dock inte bort min sorg. Jag saknar simningen men jag trivs inte med att simma. Jag är kär i kärleken och vet ni? Det kommer jag vara för resten av mitt liv. Det var mitt liv, det var den jag var. Nu är det en del av mig. En alldeles speciell del. En av de bästa delarna med mig, simmaren. Jag är så himla stolt över den delen av mig. Inte för att jag var bäst utan för att jag kämpade så himla hårt. Ibland kämpade jag utan framgång under långa perioder, men jag fortsatte. Simning är den jobbigaste typen av träning jag vet. Men också den bästa. Den har en speciell plats i mitt hjärta och det kommer den ha för all evighet. Simningen är ingen evig kärlek men det är en del av mig. En av de bästa delarna av mig.

Jag vill säga tack till mig själv, för att jag valde simningen. Jag vill också acceptera att jag inte kan fortsätta mer men att det för alltid får vara en del av mig. Jag ser fram emot många år som simlärare, för att få lära andra att älska det som jag har älskat mest. 

Med kärlek,

Nellie

Continue Reading

Mars 2016

Hej vänner!

Här kommer, som utlovat, historien om Mars 2016.


Sofie fyllde nitton. Helt galet, sjukt och oförståeligt nog så är Sofie nu nitton år. Det betyder att även jag blir nitton i år. Vilket i sin tur betyder ett år kvar som tonåring. Detta bör vi inte fortsätta diskutera med risk för tidernas förvirring om hur  detta hände och uppstod. Iallafall firades Sofie genom att vi åt pizza och sen gick ut. Bra kväll med bra tjejer.


Lovers and friends minus Ebba<3 Även Erika fyllde nitton. Vilket firades med utgång. Förvånande nog tog jag noll bilder den kvällen. På bilden befann sig jag, Erika, Ebba och Wilma i bästa Lund<3


Jag klippte mig korthårig, testade på livet som idrottslärare, badade i ett turkost havsbad och gick många soliga promenader, bland annat runt sjön.


Utsikt över Lund och glassätande i ett soligt Lund.


Lund<3 och en solig mars dag i skolan.


Jubileum med mina systrar på Facebook, vilket firades och uppmärksammades av många (inte). Men detta måste betyda att jag har haft Facebook i fem år. Det får mig och undra hur många timmar, dagar och veckor jag har spenderat där totalt. Det är nog något vi bör fundera över. Vad gör vi med vår tid?


Det var ju påsk också. Det firades men inga bilder förutom denna togs. Den är oerhört påskig, jag vet. Några timmar efter blev jag magsjuk..

Detta var mitt mars 2016.

Med kärlek,

Nellie

Continue Reading

Milstolpe i livet

Hej vänner!

Nu har jag och många andra nått en milstolpe i livet… Gymnasiearbetet är inlämnat!! Hurra hurra vad vi är bra.

Hur ska detta firas? Inte alls direkt är världens tröttaste person. Efter skolan ordnade jag, Wilma och Maja lite ärenden inför Berlin vilket blir av nästa tisdag. Alltså hur snart som helst!!! Sedan jobbade jag för första gången på länge, jätte mysigt <333 Därefter blev det lite pizza och nu är jag tröttare en tröttast. Bra dag iallafall.

Lite bilder.

IMG_1863

Jag och Wilma i livets lyckligaste ögonblick.

IMG_1868

IMG_1864

Inlämnat!!

IMG_1865

Lovers and friends minus Ebba och Erika.

IMG_1871

Hurra vad vi är bra!!

Med kärlek,

Nellie

Continue Reading

Dagen då gymnasiearbetet blev klart.

Hej vänner!

Det var länge sen jag skrev här och jag lovar att jag ska uppdatera om Mars. Men först måste vi tala om livet. Med livet menar jag det faktum att gymnasiearbetet är klart och att jag och Wilma ska lämna in det imån.

Dagen är alltså här. Vi har undersökt, reflekterat och skrivit klart. Ska jag vara ärlig så trodde jag till en början att denna dagen aldrig skulle komma. GA har känts som ett evighetsprojekt som aldrig någonsin kommer att ta slut (i vissa stunder). När jag har tänkt på denna dagen tidigare så har tankarna kretsat kring hur glad jag skulle vara. Jag skulle hoppa och jubla, skatta och gråta glädjetårar. Men dessa känslor råder inte. Jag känner vemod. Det känns som att det är ett tecken på att, ja nu är gymnasiet näst intill över. Jag känner mig tom, Lotta (vår handledare) har tagit ner lappen utanför hennes dörr där vi alltid har kunnat boka möten med henne. Varför? Vi behöver inga fler möten. Det känns sorgligt, bästa Lotta.. Det känns lite som att livet är över..

Självklart är jag också glad. Glad för att vi är klara. Glad för att vi ska ta studenten. Men detta var verkligen ett wake up call. Nu är alldeles snart gymnasietiden förbi. I morgon är det endast två månader kvar.

Ta vara på den tiden vänner. Umgås med varandra. Gör de där roliga sakerna som ni har pratat om att göra. Jobba inte hemma, va i skolan. Ni kommer sakna allt en vacker dag.

Grattis till mig, Wilma och alla andra som lämnar in ett färdigt gymnasiearbete i morgon.

Med kärlek,

Nellie

Continue Reading