När något inte är som du tror

Ni vet att ibland så tror man att man vet. Man tror att man har en klar bild av hur någonting är. Den bilden är ens sanning och ens verklighet. När den bilden sedan visar sig inte stämma alls, då faller ens vetskap. Ibland så kanske inte det gör något. Du får helt enkelt acceptera att det inte var så. Men i andra fall så kan det rubba en hel värld. Min värld vänner, den är rubbad.

Alla som känner mig vet vad jag vill bli när jag är stor. Jag har velat bli samma sak sedan jag var elva år. Detta yrke har trots att jag ännu inte är utbildad blivit en del av den jag är. En del av min identitet. Det är nästan som om jag redan befinner mig i professionen. Jag får ofta höra hur detta denna yrkesroll passar mig som handen i handsken. Jag får att om du skulle behöva vända dig till någon i denna profession då skulle du välja mig. Jag har fått mitt nuvarande arbete på grund av att jag vill läsa vidare till just det där yrket. Väl på jobbet fick jag se hur de jobbar inom branschen, vilken jag skulle benämna som trevlig men inte särskilt utmanande för mig som person. Jag googlade runt och läste om hur det skulle vara på andra avdelningar. Jag googlade runt och läste om de olika kurserna för programmet. När jag insåg att jag inte skulle trivas med yrket eller utbildningens innehåll drabbades jag av först och främst panik. Sedan slog en identitetskris in. Det är var ju inte bara den person jag skulle bli utan också en stor del av den person jag redan är. Min värld var rubbad. Jag har fått inse att jag saknar att undervisa, jag saknar utmaning av det, jag saknar det sättet jag får möta människor i utbildningssyfte, jag saknar utvecklingen i det hela och framför allt saknar jag att få bedriva utveckling. Det finns därför andra yrkesroller och utbildningar som passar mig bättre än den jag föreställt mig utöva i hela mitt liv. I första hand kommer jag välja en utbildning som inte är den jag alltid har velat studera. Det är en stor mental omställning. Det är ett val som jag kommer behöva förklara, men det är okej. Det är okej att inse att allting var inte som jag hade trott. Nu måste jag bara låta det sjunka in.

Tips:

  • Det är lätt att säga att jag ska bli polis/ läkare/ sjuksköterska utan att veta riktigt vilka arbetsuppgifter du skulle utföra, ta reda på det.
  • Det är även lätt att man vill gå en utbildning för att man vill ha en viss titel och att även ha en vision om vad arbetet som titeln skulle innebära. Något man då glömmer bort är utbildningen. Vilka kurser ska du läsa? Vad innebär dessa? Skulle du trivas?

Med kärlek,

Nellie som inser att allt inte alltid är som hon tror

Continue Reading

Vad har hänt?

Det här har hänt:

now

_MG_9591

196 kopia

IMG_2187

IMG_2192

Dagen då man inte fattade att det hände. Det är nog först nu man har börjat fatta lite att det faktiskt har hänt. Det började med champagnefrukost under vilken vi definitivt inte fattade vad som pågick. Vi hade det mysigt och övade på våra sånger. Dels studentsången men också vår älskade lärarsång som jag, Wilma och några till hade skrivit. Sedan skrev vi hälsningar till våra två kära mentorer i varsin bok till dem som vi skulle ge till dem som en sista gåva. Därefter begav vi oss till skolan där vi hade ett sista tillfälle med mentorerna :'( Vi delade då ut ”klassens”. Jag blev klassens ”svärsmorsdröm” hehe. Vet inte om det alltid är fallet hihi, men jätte jätte stort tack för den fina titeln. Sedan fick lärarna sina fina presenter och vi fick även en liknande ”klassens” av lärarna med egenskaper som alla i klassen hade sammanställt om varje elev. Därefter var det studentfotografering. Efter det var det dags för att gå till kyrkan. Då förstod jag att jag faktiskt var en av dem som stod i vit klänning med studentmössa på längst fram i tåget i år. Det fick mig att vilja skrika och jubla så det gjorde vi hela vägen fram till kyrkan. Väl i kyrkan skulle jag hålla tal. Jag var dock inte nervös. Tills det att jag blev uppkallad för att ta emot ett pris, då satte livets chock in och jag blev lite skakig. Men när jag väl skulle hålla talet gick chocken över och jag var inte längre nervös. Jag kunde se ut över publiken och faktiskt nästan inse att nu är jag en av dem som håller tal i kyrkan eftersom att jag är en av dem som tar studenten i år. Efter kyrkan och lite fotografering efteråt så var tiden inne för studentlunch. Det var god mat och väldigt mysigt. Vi uppträde med vår fina lilla sång. Sedan var det bara att ladda upp inför utspring. Med livets adrenalin i blodet så sprang vi ut till sun is shining and so are you (japp den låten??). Det häftigaste var nästan när klassen innan sprang ut och vi stod precis innanför och väntade på att det skulle bli vår tur. Aldrig har jag nog känt mig så laddad. Det var en blandad känsla som att jag precis skulle gå ut på scenen och framföra mina första repliker samtidigt som det var simtävling och jag stod och laddade upp för att dyka i vattnet och simma mitt lopp. Jag ville klappa igång kroppen för att den skulle var redo att simma och samtidigt hoppa upp och ner för att kunna gå ut på scenen med hög energi i kroppen. Det var magiskt. Efter att vi och resterande klasser sprungit ut sjöng vi alla studentsången och sedan fotograferades vi av familj osv. Väldigt känslosamt, jag och Wilma grät minst sagt mycket efter utspringet. Men det är ju okej och förståligt. Efter tårar, kramar och fotografering åkte vi flak vilket var en rolig tid i livet. (Men livsfarligt att ta sig upp till flaket :O men det överlevde vi med). Sedan åkte Wilma, jag, Maja L och Sofie cabbe hem vilket var kallt men trevligt. Väl hemma var det mysigt, men jag var trött och hann inte prata tillräckligt med alla vilket jag ber alla gäster om ursäkt för!!! Jag åkte sedan hem till Wilma och sedan åkte vi till en sista klassförfest och sedan tog vi oss till grace. Det var roligt men vi var väldigt trötta i livet då.

Tack till skolan och alla lärare för tre fantastiska år på gymnasiet. Tack till alla som kom till min studentmottagning. Tack till alla som hade med sig eller som har skickat en present. Tack till alla mina klasskamrater för tre år tillsammans vilka givetvis har gått upp och ner men som jag upplever slutade bra. Tack till alla vänner som alltid funnits där och peppat. Tack till hela min familj. Tack till lovers and friends för att ni har gjort alla skoldagar så mycket roligare, särskilt när livet har känts grått. Tack för att ni är de ibland galna personer ni är. Tack Wilma C för tretton (!!!) år i skolan tillsammans, tretton år som bästa vänner och tretton år av att vi har träffats i princip varje dag,  du har blivit och kommer vara en stor del av mitt liv.

Nu är gymnasiet över och nya äventyr väntar (vilka jag skriver mer om en annan dag).  Det känns läskigt, spännande och roligt. Trots att vi alltid sagt att vi inte är redo för detta tror jag nog att vi visst är det. Tiden var inne och det var vår tur. Det var en fantastisk och oerhört känslosam dag som nu har hänt och aldrig kommer tillbaka. Denna dagen kommer vi minnas, dagen då vi tog studenten, VI HAR NU TAGIT STUDENTEN, fy fan vad vi är bra!

Med kärlek,

Nellie

Continue Reading

Maj 2016

Hej vänner!

Här kommer en summering av maj 2016.


Vännerna jag var hos Elise och gosade med massa djur, åt god mat och pratade om livet. Jag och Ebba sprang också skolans Pridelopp vilket var väldigt färgglatt och roligt. Vi vann en celcius och blev hyper. Drick aldrig celcius vänner..


Jag hade min sista föreställning med gruppen, så mycket kärlek, vemod och glädje. Vi åt god mat hos Wilma och pratade om livet. Elin fyllde år viket firades med ännu mera mat<3


Jag och bästa människan hade varit tillsammans i ett år. Vilket givetvis firades med mat<3 jag och vännerna fikade vid sjön och pratade om livet givetvis och hejade också på alla som utförde triathlon. Jag lämnade in mitt sista arbete på gymnasiet. Det känns sjukt och skriva det men det är sanningen.


Linn fyllde arton vilket resulterade i bästa kvällen. Grattis till Linn. Vi hade pubrunda vilket som vanligt resulterade i både kul och kaos. (Mitt nya utryck, kul och kaos)

Med kärlek,

Nellie

Continue Reading

Livets känslor

Tänk dig dagen förre julafton, du är pirrig, spänd och du längtar. Samtidigt vet du att det är den sista julaftonen som du kommer att få uppleva, så du vill ta vara på den, njuta av varje minut, inte gå miste om något och du är lite ledsen över att det är den sista. Dagen före min allra sista julafton, det är mina känslor nu.

Jag har levt i ett virrvarr av blandade känslor i princip hela året. Lycklig, glad, längtan, rädsla, sorgsenhet och mycket mycket vemod. Det har gått så långt att nu när jag väll är nära ett avslut så har jag på senaste tiden varit känslokall. Jag har laddat så länge att när det väll är så pass nära då kommer inte de där känslorna. Jag hade min sista teaterlektion i dag. Min sista på sju år. De sju bästa i mitt liv. Under lektionen föll inga tårar, kanske tog de slut efter sista föreställningen. Men lektionen fick mig i alla fall att komma till insikt, komma ihåg och att minnas, och självklart kommer tårarna efter ändå.

Till teaterkamraterna vill jag säga en sak, tack för alla år, jag glömmer er aldrig<33

Med kärlek,

Nellie som tackar för hennes sista teaterlektion

Continue Reading