December 2016

Hej vänner!

Här kommer en väldigt sen sammanfattning av december 2016 (men jag vill verkligen ha all månaderna sammanfattade).

Jag fick ta fram min stora kärlek vilket givetvis är en choklakalender. Men inte vilken som helst utan kinder maxis!!!! Olika choklader varje dag, godaste chokladen, chokladen som ger mig mest kärlek och chokladen som jag älskar. Kinder maxi chokladkalender är det bästa som hänt Sverige.

Jag fyllde år vilket skulle ha firats med min favorit pasta pesto. Men pasta pesto restaurangen hade slutat med pasta pesto och min besvikelse var olidlig. Det var nästintill att jag ville ställa in min födelsedag. Om denna var god ändå? Givetvis ja, men livet utan pasta pesto är ett sorgset liv.

 

 

I födelsedagspresent fick jag det finaste N:et av R.

Jag och Maja och Wilma fikade afternoon tea vilket givetvis var ljuvligt.

Den obligatoriska minijulen blev av trots att de norska jenterna inte var på plats. Vi åt allt gott man kan tänka sig det vill säga julmust, tomtegröt och allt det goda julgodiset ni kan skåda ovan. Sen kollade vi på mysigaste julfilmen ensamma hemma och vi levde i julefriden som alltså befann sig i våra hjärtan.

Jag städade flickrummet för sista gången (trodde jag, jag har gjort det igen).

Jag ägnade mig åt den bästa och mysigaste studentlitteraturen jag läst! <33

Det blev jul vilket firades med släkt från alla jordens hörn vilket resulterade i att vi åt fransk julstubbe vilket var den bästa traditionen som jag ville fortsätta leva med förresten av livet.

Det var fest på juldagen och jag såg ut som på bilden ovan (jag tog en bild!! händer aldrig ju!!).

På annandagen var det utgången och sällskapet var bäst men själva utgången, not so much. Ur jag såg ut behöver ni inte kommentera då jag är medveten om sanningen.

Sista dagen på året firades med middag och spel med mina älskade tjejer Wilma, Maja och Linn, beskådande av raketer med föregående gäng och vännerna Maja F och S och det nya året dansades in med Ebba. Absolut en av de bättre nyårsaftnarna då de alltid annars slutat i kaos.

2016 var magiskt men också tragiskt. Det som inte var toppen var stress och drama. Det som var toppen var vänner, studenten, Berlin och andra utflykter. Tack till er som var med mig 2016, er vill jag inte leva utan.

 

Med kärlek,

Nellie som väldigt försenat nu summerat hela 2016

 

 

Continue Reading

Dagarna i livet

Hej vänner!

Ni får inte veta vad som händer mig bara mina tankegångar nu för tiden. Därför kommer ett nytt tema som heter dagarna i livet där jag beskriver mina dagar.

I dag har jag varit i skolan hela dagen eftersom vi har sysslat med redovisningar dagen lång. Jag var i första omgången och först ut (alltså först först först). Men det gick bra och var en rolig och inspirerande tid. Vädret var toppen därför passade jag och R på att efter skolan gå ner till sjön och jag drack läsk med citron (citron är min nya kärlek i livet som jag tycks ha svårt att kunna leva utan). Typical svensk att vid först vårsolstimme springa till en uteservering och slå sig ner men det gjorde vi alltså. Därefter var det träning med Ebba på schemat. Det var ett roligt och bra pass där vi tränade genom de stora muskelgrupperna i kroppen. MEN, men men men efteråt kände jag mig inte helt nöjd. Vet inte var den ”inte nöjd” känsla kommer ifrån då den saknar anledning att befinna sig i mitt liv.

Efter en träningsvecka med två spinningpass och två helkropps styrkepass ser jag fram emot yoga i morgon.

Med kärlek,

Nellie som vill visar er dagarna i livet och inte bara tankarna om livet

Continue Reading

Du vet inte, du har ingen aning

Hej vänner!

Ni vet inte, ni har ingen aning, om ni får morgondagen. Jag har fått anledning att se livet i vitögat (ni som vet, ni vet). Det är skört men det visste ni. Det jag vill poängtera är att det (livet) kan vara drastiskt, orättvist och helt oförutsägbart även för oss.

Jag tänker inte säga ”gör allt du vill redan i dag för imorgon kan det vara försent”. Ni har hört det innan. Jag vill dra ner det hela lite mot marken där vi står allesammans. Vi som har turen. Det är så mycket man vill. Det är så mycket man hade velat göra i dag om man visste med säkerhet att man inte hade morgondagen. Men i den stress som särskilt vi (unga människor) lever i (då talar jag om virrvarret av alla resor, utbildningar, jobb, drömmar, människor att möta som vi bara vill ska hända, ja allt) så glöms det som finns bakom bort. Det som finns bakom fick jag under förra året verkligen uppleva att det var viktigt. För jag fick leva utan det. Trots att livet på pappret var toppen med studentår, fester, vänner och allt så fungerade inte livet eftersom det som fanns bakom saknades. Det funkade inte särskilt bra alls. Det som finns bakom är att må bra.

Om ni inte får i morgon hoppas jag givetvis att ni har hunnit göra i alla fall en del av allt det där i virrvarret men framför allt att ni mår bra. Att ni känner er trygga med er själva var ni än befinner er. Att ni förstår att ni är viktiga. Att ni vet att ni är omtyckta även om dina nära personer inte är där för tillfället. Att ni mår så pass bra att ni orkar drömma och känna hopp inom er.

Gör det som får er att må bra. Ibland är det att resa, plugga, jobba eller möta nya människor. Ibland är det att måla, vila, yoga eller läsa. Gör det som får er att känna att ni vill leva just i dag. För ni kanske inte har chansen i morgon.

Med kärlek,

Nellie som önskar er allt välmående

 

Continue Reading

Vem är du utan alla människor runt omkring dig?

Jag såg en intervju med en man som fick frågan om vad det jobbigaste han genomlevt var. Han svarade att det kommer låta konstigt och töntigt men att de var en ung vuxentid då han inte visste var hans plats var än, vem han var eller vad hans uppgift var.

Nu ska jag vara ärlig, riktig riktigt ärlig. Det här är inte min månad. Jag är inte sprudlande glad inte ens i närheten jag har nog aldrig varit vilsnare. Min mittpunkt i mina vilsenhetsfunderingar just nu är: vem är jag utan alla människor runt omkring mig. Det är lätt och svara att jag är den jag är nu men alla människor runt om mig har format mig till den jag är.

Min favoritfilm hade inte varit clueless om inte jag och Wilma hade varit totalt nerkära i Lindsey Lohan som elvaåringar och i en dubbel dvd med en Lindsey film fått med oss clueless i dvdformat. Jag hade inte älskat att åka skidor i dag om jag inte träffat Linn och Wilma för det var dem som förde mig in i det och tack, tack, tack för det. Jag hade inte varit en numera spinning fantast om inte Ebba fått mig att testa. Jag hade inte fått uppleva den kärlek som teatern har gett mig om inte Wilma och jag gemensamt hade gått på vår första teaterlektion.

Det finna dock delar av mig som jag har mitt inre driv att tacka och möjligtvis de som framkallat mitt inre driv. Mamma hade ett tydligt mål på hur länge jag och systrarna var tvungna att simma innan vi fick sluta och givetvis ville jag sluta tidigare, när jag hade nått målet mamma satt upp så hade jag kämpat, traglat och tränat så pass hårt att jag hade tagit mig förbi trösklen och nu älskade jag det (därför hoppas jag att föräldrar puschar sina barn lite för barn behöver hjälp att ta sig över trösklen eftersom på andra sidan finns flyt). Mitt driv tog mig långt. Jag har fått höra av var ända mentor jag haft att jag är en naturlig ledare och en framtida chef. Det är nog den jag är men samtidigt hade jag inte hamnat i den situationen om jag inte gått i en klass med stökiga pojkar vilka jag har fått vara stötdämpare åt eller om jag inte givits så mycket ansvar.

Alla människor vi möter formar oss till dem vi är det går inte att komma ifrån. Även om jag skulle förlora er (vilket jag hoppas aldrig händer) så skulle jag ställa mig på scenen igen eller kanske sitta i publiken och kolla upp dit. Jag kommer kolla på clueless, jag kommer längta till vackra vinterland och jag kommer ta mig an projketledarrollen i det uppdrag som engagerar mig. Vi vet inte vad som händer under morgondagen men vi vet vad som skedde under gårdagen. Och oavsett vad som sker i morgon så bär vi med oss det som skedde i går för alltid. Så till er, underbara människor i mitt liv: av er har jag lärt mig att leva och jag bär med mig er för alltid. Till er som jag har mött men önskat att det aldrig skett: jag har lärt mig massa av er med och ni är min största inspiration till att bli bättre men framför allt att göra världen bättre.

Med kärlek,

Nellie som har en tung månad

Continue Reading