Vad har hänt?

Det här har hänt:

now

_MG_9591

196 kopia

IMG_2187

IMG_2192

Dagen då man inte fattade att det hände. Det är nog först nu man har börjat fatta lite att det faktiskt har hänt. Det började med champagnefrukost under vilken vi definitivt inte fattade vad som pågick. Vi hade det mysigt och övade på våra sånger. Dels studentsången men också vår älskade lärarsång som jag, Wilma och några till hade skrivit. Sedan skrev vi hälsningar till våra två kära mentorer i varsin bok till dem som vi skulle ge till dem som en sista gåva. Därefter begav vi oss till skolan där vi hade ett sista tillfälle med mentorerna :'( Vi delade då ut ”klassens”. Jag blev klassens ”svärsmorsdröm” hehe. Vet inte om det alltid är fallet hihi, men jätte jätte stort tack för den fina titeln. Sedan fick lärarna sina fina presenter och vi fick även en liknande ”klassens” av lärarna med egenskaper som alla i klassen hade sammanställt om varje elev. Därefter var det studentfotografering. Efter det var det dags för att gå till kyrkan. Då förstod jag att jag faktiskt var en av dem som stod i vit klänning med studentmössa på längst fram i tåget i år. Det fick mig att vilja skrika och jubla så det gjorde vi hela vägen fram till kyrkan. Väl i kyrkan skulle jag hålla tal. Jag var dock inte nervös. Tills det att jag blev uppkallad för att ta emot ett pris, då satte livets chock in och jag blev lite skakig. Men när jag väl skulle hålla talet gick chocken över och jag var inte längre nervös. Jag kunde se ut över publiken och faktiskt nästan inse att nu är jag en av dem som håller tal i kyrkan eftersom att jag är en av dem som tar studenten i år. Efter kyrkan och lite fotografering efteråt så var tiden inne för studentlunch. Det var god mat och väldigt mysigt. Vi uppträde med vår fina lilla sång. Sedan var det bara att ladda upp inför utspring. Med livets adrenalin i blodet så sprang vi ut till sun is shining and so are you (japp den låten??). Det häftigaste var nästan när klassen innan sprang ut och vi stod precis innanför och väntade på att det skulle bli vår tur. Aldrig har jag nog känt mig så laddad. Det var en blandad känsla som att jag precis skulle gå ut på scenen och framföra mina första repliker samtidigt som det var simtävling och jag stod och laddade upp för att dyka i vattnet och simma mitt lopp. Jag ville klappa igång kroppen för att den skulle var redo att simma och samtidigt hoppa upp och ner för att kunna gå ut på scenen med hög energi i kroppen. Det var magiskt. Efter att vi och resterande klasser sprungit ut sjöng vi alla studentsången och sedan fotograferades vi av familj osv. Väldigt känslosamt, jag och Wilma grät minst sagt mycket efter utspringet. Men det är ju okej och förståligt. Efter tårar, kramar och fotografering åkte vi flak vilket var en rolig tid i livet. (Men livsfarligt att ta sig upp till flaket :O men det överlevde vi med). Sedan åkte Wilma, jag, Maja L och Sofie cabbe hem vilket var kallt men trevligt. Väl hemma var det mysigt, men jag var trött och hann inte prata tillräckligt med alla vilket jag ber alla gäster om ursäkt för!!! Jag åkte sedan hem till Wilma och sedan åkte vi till en sista klassförfest och sedan tog vi oss till grace. Det var roligt men vi var väldigt trötta i livet då.

Tack till skolan och alla lärare för tre fantastiska år på gymnasiet. Tack till alla som kom till min studentmottagning. Tack till alla som hade med sig eller som har skickat en present. Tack till alla mina klasskamrater för tre år tillsammans vilka givetvis har gått upp och ner men som jag upplever slutade bra. Tack till alla vänner som alltid funnits där och peppat. Tack till hela min familj. Tack till lovers and friends för att ni har gjort alla skoldagar så mycket roligare, särskilt när livet har känts grått. Tack för att ni är de ibland galna personer ni är. Tack Wilma C för tretton (!!!) år i skolan tillsammans, tretton år som bästa vänner och tretton år av att vi har träffats i princip varje dag,  du har blivit och kommer vara en stor del av mitt liv.

Nu är gymnasiet över och nya äventyr väntar (vilka jag skriver mer om en annan dag).  Det känns läskigt, spännande och roligt. Trots att vi alltid sagt att vi inte är redo för detta tror jag nog att vi visst är det. Tiden var inne och det var vår tur. Det var en fantastisk och oerhört känslosam dag som nu har hänt och aldrig kommer tillbaka. Denna dagen kommer vi minnas, dagen då vi tog studenten, VI HAR NU TAGIT STUDENTEN, fy fan vad vi är bra!

Med kärlek,

Nellie

  1 comment for “Vad har hänt?

  1. 26 juni, 2016 at 23:52

    Vilket inlägg, blev helt pirrig i kroppen<3 Du är bäst och vi är bäst!!!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *