Ja, alltså jag existerar!

Hej vänner!

Här har det varit dött i femtionio år, men ja jag lever. Och jag tänkte uppdatera er om livet oftare. Livet det går som jag brukar säga (snarare rusar i 400 km i timmen), men det vi ni. Inte alla ni, men nästan alla är nu 20 år. Grattis till alla er! Jag däremot är fortfarande en av minstingarna och just nu känns det som jag är den sista tonåringen i gänget. Det känns dock underbart, det känns som jag får leva ut min ungdom mer än ni någonsin kommer kunna göra (dramatisera och överdriva har hon inte slutat med). Jag är ironisk, men detta faktum har ändå fått mig att tänka. Livet rusar fram, det går fort, så fort att man ibland blir rädd. Men tonårstiden har faktiskt varat i mer än en sekund. Fast Nellie, det känns som vi var 16 igår! Ja, jag vet! Det gör det! Men om ni tänker på era trettonåriga jag förvirrande och vandrandes på ett högstadium så lovar jag att ni inser att min tonårstid har varat länge och att er varade länge. Först ville jag skriva att jag och den där trettonåringen inte är samma person fast det är vi nog, hon har bara utvecklats samtidigt som några egenskaper och ståndpunkter består. Trettonåringen visste inte riktigt sitt eget värde tyvärr och hon insåg inte heller att det hon behövde för att klara den resa som livet är redan fanns inom henne, hon visste inte att hon kunde ta fram det och lära sig att använda det för att framgångsrikt ta sig fram med hjälp utav det som fanns inom henne. Dessutom vet jag (oftast) vad mitt eget värde är i dag. Jag förstår vad ingen (och därmed heller inte jag) bör utsättas för. Jag vet vilka människor som är viktiga att ha runt om sig (er bland annat) och vilka som inte är det. Jag vet vad jag kan och jag vet att jag kan lära mig. Men jag har kvar mycket av henne också och jag har mycket att tacka henne för. Tack vare henne kan jag mycket om allt för hon var jäkla ambitiös, dessutom lärde hon mig att vara ambitiös. Men sammanfattningsvis alltså: 1) livet rusar fram 2) vi har varit tonåringar länge om vi sätter det i perspektiv 3) kanske är jag redo att bli en tjugo någonting om lite över en månad MEN bara kanske!

Med kärlek,

Nellie som lovar att uppdatera om HELA ÅRET alla månader i ett inlägg innan årets slut, jag är här för att stanna

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *